"SÅ bra på gitarr"

I höstas kom hans skiva ”Solo” och det är den som står i fokus nu under turnén.

Innan L’Orient-publiken fick se hur han klarar sig, fick de en uppvärmning av The Long Way Home. De spelar en trivsam americana som förmodligen gör sig bättre som radiomusik än live.

Skivan ”Solo” visar upp Robert Dahlqvist i ett Pugh-doftande 70-talslandskap, men när Dahlqvist äntrar scenen med sitt band, står det klart från första stund att live är det betydligt mer fokus på hårdrocksinslagen i musiken. Även om det så klart handlar om 70-talsaktig sådan. ”Inte en dag” och ”Vi tar båten” hinns dock med, och visar på en imponerande mångsidighet hos Robert Dahlqvist och bandet.

Roberts skicklighet är också hans problem. Han är så bra på gitarr att det tar överhanden från den inte helt oviktiga sysslan som frontman – för att ett band verkligen ska lyfta behövs ofta en central figur som det andra kretsar kring. Riktigt där är inte Robert Dahlqvist där än.

Avslutningen av konserten domineras stort av Dundertåget-material. Vi får både balladen ”Delad vårdnad (ska du ha spö)” och den stenhårda ”Hakkakarl”. Bandet hoppar över extranummer-pausen och går direkt in i avslutande ”Ifrån mig själv”, som mer eller mindre är en modern svensk rock-klassiker. Robert Dahlqvist gör en storstilad sorti genom att avsluta låten med ett feedback-fyrverkeri värdigt en riktig stjärna.