Det händer att jag klurar på ordvändningar och infallsvinklar inför en konsert. Mest ifall orden inte riktigt vill hitta rätt när kvällen väl ska summeras. Ofta fallerar sådana tankar och strofer dock vid konsertens första ackord. Tack och lov. Det här med konserter handlar om att det händer där och då. Och om att försöka fånga detta dået och däret här och nu.
"Tredje gången Jillt"När jag stressar genom ett morgontidigt Linköping några timmar från nu, formulerar mitt huvud den föga imponerande strofen "Tredje gången Jillt".
Detta bara för att jag några timmar närmare nu för tredje gången ska bevaka en Jill Johnson-konsert. Som om någon brydde sig om hur många gånger jag sett henne, men i alla fall.
Mycket egetMen självklart - och tack och lov - lyckas Jill ständigt förnya sig. Konserten med undertiteln "Flirting with disaster" är rockigare än hennes mer countryinriktade föregångare.
Betydligt mer inriktad på egenskrivet material än tidigare coverturnéer. Men med en lika klar och glimmande stjärna i Jill som tidigare.
Huvuddelen av kvällens repertoar är hämtad från skivan med konsertens undertitel. Hennes femtonde i ordningen. Och en skiva där Jill tagit inspiration av sitt livs små och stora ämnen och därmed hittat formuleringar som på sitt lätt skånsk-engelsk-klingande sätt känns både snygga och personliga.
Jag saknar dock en liten, liten udd av det där riktigt, riktigt innerliga i komposition och sångstil.
Gör sig bäst i rockBäst gör sig Jill i de lätt uppvässade rockarrangemangen och i de vemodiga klangernas balans mellan heshet och klarklingande röstbrytning. Men hela, hela tiden är hon långt, långt i från alla typer av katastrofer, även om hon som sagt påstår att hon flörtar med dem.
Och jag själv tänker att i morgon, när jag dyker djupt i chipsskålen och tittar på hur SVT tvättsvampsaktigt vrider ur det sista ur låtar vi valt att rösta bort, då kommer "ja, säg en, två, tredje gången gillt, jag ser dig och jag reagerar vilt" att kännas som en riktigt, riktigt begåvad formulering.