Rockens kvinnor
Louise Hoffsten, Marika Lagercrantz, Karin Wistrand, Peter Jezewski, All Male Band
Linköpings konsertsal 12/11
Idén är utmärkt: att lyfta fram rockens kvinnor och ge deras bidrag ett egenvärde. Liksom i både jazz och klassisk musik har kvinnorna ofta förpassats till att bli kuttersmycken; grabbarna spelar och bestämmer hur det ska vara, flickorna sjunger men är inte medskapare på samma sätt.
Den här föreställningen har inarbetats väl i Stockholm före turnén ute i landet.
Bandet (bestående av gossar!) är tajt och spelar genomgående väldigt bra. Det är både teater och konsert, men onekligen är det musikinslagen som bäst förmår förmedla poängen med kvällen. I början tycker jag att Marika Lagercrantz spelar över våldsamt som narr och Big Mama Thornton, men när hon efterhand lugnar sig är det hon säger lättare att ta till sig. Kanske är det bara jag som vänjer mig?
Louise Hoffstens prestanda känner vi till i stan (även om hon inte tycker att vi kommer när hon ger konsert här). I en av kvällens mest förtätade stunder sjunger hon Janis Joplins "Mercedes Benz" utan någon som helst förstärkning och till sparsamt ackompanjemang av mandolin och banjo; en härlig kontrast till det övriga röjandet.
Det är också roligt att efter många år återhöra Karin Wistrand, hennes tolkning av Marianne Faithfulls "Broken english" är med sin återhållna energi en rysare.
Peter Jezewski har en knepig sidofigursroll. Hans sånginsatser är lite tveksamma, med undantag för Kingston Trios gamla "Greenback Dollar" som låter helt okej.
Ett återkommande inslag är hur kvinnliga artister/kompositörer bestulits på sina låtar av andra som gjort stora pengar på dem. Självklart upprörande, men onödigt att lägga ett genusperspektiv på - det har även drabbat oändligt många av mankön.
Den kvinnliga rockhistorien är värd all respekt och uppmärksamhet, men jag hade välkomnat om Lagercrantz & Co även blickat mer framåt.
Hur förändras och utvecklas tjejernas roll i rocken och musiklivet i stort? Och de tjejer som trots allt finns på scenen, varför ska de prompt stå vid en sångmikrofon och vara blickfång? Vågar/får/kan/förväntas de inte spela? Kolla Josephine Forsman bakom trummorna i Sahar a Hotnights - det är rocknroll!
Gunnar Ekermo