Intresset var större än vad arrangörerna hade räknat med så konserten med Rigmor Gustafsson fick flytta från intima Backstage till betydligt större men inte fullt lika gemytliga Garden.
Det är ändå ganska härligt att Rigmor är på väg att bli folkkär. Utan någon större hit som draglok, men kvalitet och idogt turnerande kan också löna sig, som i detta fall.
I mina ögon gör hon också det mesta rätt på scenen: Hon har en väldigt fin röst och vet att ta vara på alla dess valörer, hon har en stjärnas utstrålning, hon skapar skön publikkontakt med den frodiga värmländskan, och hon ger stor plats åt sina musikanter.
Framför allt till basisten Christian Spering, som blixtrar till i introt till Stings låt "Fragile" och i solot i Burt Bacharachs "I?ll never fall in love again".
Bra lagspelareDaniel Karlsson som spelar Fender Rhodes är en säker pianist, men lite för förtjust i att förvränga ljudet för min smak. Visst sjunger Rigmor om "Special effects" men Karlssons effekter passade inte mig. Trummisen Chris Montgomery är mer av en lagspelare. Han gör vad han ska och gör det bra, men håller i jämförelse en låg profil.
Repertoaren är blandad. Inledningen är tuff och tyder på mod. Chick Coreas "You?re everything" är rytmiskt intrikat och Rigmor liksom borrar sig in i låten med olika ljud, rop och ordlös sång.
Doft av sambaI Michel Legrands "Love makes the changes", tar hon fram ett bluesigare, lägre register och det låter hur bra som helst. Mer traditionell sångkonst bjuder hon på i "Over the rainbow", men gör ändå tillräckligt egensinnigt för att hålla uppe intresset och låten inhöstade kvällens längsta applåd.
Hon är också en säker låtskriverska. Bäst denna kväll av de egna låtarna är samba-doftande "Nothing?s better". Åtminstone så länge jag fick lyssna. 15 minuter in på andra avdelningen var jag tvungen att lämna konserten för att skriva dessa rader.
Till sist: Det var en olycklig kulturkrock att saxgruppen Rolling Phones spelade samtidigt i Crusellhallen. Så stor är inte jazzpubliken i Linköping att evenemangen ska konkurra med varandra i samma hus, samma kväll. Låt oss hoppas att det var ett tillfälligt olycksfall i planeringen.
Lollo Asplund