Förra veckan inledde han P3 Guldgalan. På fredagen spelade han på L’Orient i Linköping. Och som artist befinner han sig någonstans däremellan. Thomas Stenström. Lite ett one-hit-wonder som inte borde kunna fylla en konsert. En hel del för stor i sitt genomslag för att turnera till små, lokala scener. Det senare märks på publiktillströmningen. Sällan har L’Orient varit så fyllt av folk. Det förra, förekomsten av en ensam sång och därutöver bara utfyllnad, touchar Stenström inte ens riskfaktorn för. Från första låtens inledande strof, och i ärlighetens namn in till den sista, råder febril, i några fall lätt ölindränkt, allsång.
Thomas Stenström spelar enkla popdängor med effektiva, repeterande refränger och tydliga ackord. Texterna är en blandning av lånat, snott och kopierat, och ackompanjemangen känns ibland slående bekanta.
Och just slående verkar vara Stenströms grej. För Thomas Stenström är killen bakom 2014-års knockoutpoplåt ”Slå mig hårt i ansiktet”. Låttitlar och sångtexter till trots, indikerar dock mellansnack på andra innebörder än de bokstavliga. Vissa låtvariationer framförs, någon sång är mer suggestiv än popreceptet föreskriver, men i det stora hela är det här rak pop med svenska texter, som lämnar något till tolkning, men nog mest formulerats för att skapa catchiga fraser och lättsjungna ord. Med lekfulla ackompanjemang blir resultatet gladsprudlande musik, som är lätt att sjunga med i och dansa till. Och L’Orient dansar loss denna kväll, så att det känns i golvplankorna. Och det är nog mer än P3 Guldgalans nedtonade framförande lyckades åstadkomma.