Rätt in i renässansen

Romeo & Juliakören utnyttjade scenen och bordet väl. En blinkning åt Rembrandt? Bild: Moa Karlberg

Romeo & Juliakören utnyttjade scenen och bordet väl. En blinkning åt Rembrandt? Bild: Moa Karlberg

Foto:

Konsert2005-11-10 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚lunchkonsert

Till bords

Dramakonsert med Romeo & Juliakören

Verdefoajén, Linköpings konserthus, 9/11

Musik från renässansen har en tilltalande ton. Vackra, ibland djärva och oväntade ackord. Rytmen är allt från lugn och stadig till dansant och väldigt medryckande.

De nio musiker i Romeo & Juliakören som sjöng och spelade luta på lunchkonserten i går behärskar både takt och ton. I tidstypiska dräkter -- vi snackar 1400- och 1500-tal -- tar de plats på scenen. Nej, inte alla på en gång. Först går en av kvinnorna fram och sätter sig vid det dukade bordet. Till tonerna av Orlando di Lassos "Bonjour mon coeur" tar de andra plats runt henne.

Musik och dramatik

Under föreställningens gång formerar sig gruppen än framför, än runt bordet. Ibland tittar de på oss, ibland agerar de mot varandra -- ömsom vänligt, ömsom insinuant och rent av bitskt. Emellanåt överskuggar dramatiken den musikaliska koncentrationen och tonerna blir inte så rena som de ska.

Varje nytt musikstycke får klinga färdigt både musikaliskt och dramatiskt innan vi i publiken släpps in med våra applåder.

Gott samarbete

Repertoaren är mest spansk och italiensk. Även om vi inte förstår texten hör vi varje ord. Vad som är dryckesvisor märks tydligt när sångarna gestikulerar och höjer sina tennmuggar.

Men när den minst sagt kärlekskranke landsknekten i "Matona mia cara" klär sina känslor i bruten italienska, då blir det för vackert. Jag saknar faktiskt lite stake. Han vill ju inget hellre än att komma till.

Romeo & Juliakören bildades på Dramaten i Stockholm för fjorton år sedan. Det långa samarbetet märks tydligt. Sångarna drar alla åt samma håll och tillsammans skapar de ett elegant och skönklingande instrument av röster.

Som extranummer bjuder de på ett stycke ur Canciones de Upsala, en samling renässanssånger skrivna i Spanien och tryckt i Venedig 1556. Samlingen trycktes i tusen exemplar och det enda som existerar finns i Uppsala. Det är fascinerande att tänka sig hur det hittade hit.

De som sjöng i Linköping i går var Frida Grundel, Kristina Ruhnström, Galiah Bosyk, Mia Ternström, Joakim Sikberg, Urban Wedin, Jonas Lundgren och Martin Karlsson. Pierre Nordahl spelade luta och trummor.