Textmässigt är förmodligen Arre! Arre! ett av de mest angelägna banden som stått på en scen i Linköping i år. Texterna handlar, något förenklat, om orättvisor i samhället, och de formligen ber om att framföras med en rasande ilsken punk. Riktigt där är inte Arre! Arre! när de ställer sig på Palatsets scen. Punk spelar de, men de verkar helt enkelt ha för roligt på scen för att utstråla särskilt mycket ilska. I stället drar de ofta åt det svängigare hållet. Musikaliskt är det långt ifrån alltid tight, men å andra sidan hade för mycket av den varan säkerligen lett till att de varit ett betydligt tråkigare band att se. I vissa låtar, som ”Silent Treatment” och ”Preaching for the Choir” får de ut mer av sin potential. Sedan kunde de gärna spelat lite längre än 20 minuter.
På 50% längre speltid hann kvällens första band Cosmic Blonde med hälften så många låtar. De spelar en sextiotalsrock som ligger bra i den retrovåg som fortfarande rullar genom rock-Sverige. Bandet är verkligen energiska på scen och spelar riktigt bra. Samtidigt håller de sig från att falla i de värsta flumfällorna som vanligen finns i genren. Med ett par mer direkta låtar kommer Cosmic Blonde verkligen att bli intressanta.