Under applådtacket rusar Maria Olofsson och Ola Lager in på scen, utrustade med anteckningsblock och kamera. De är reportrar, ute för ta reda på vad barn tycker om vintern. Svaret: jo, barn gillar att kasta snöboll och att åka iskana.Det ger Maria Olofsson en förevändning att sjunga "Snöa på", en svensk version av den amerikanska klassikern "Let it snow". Den följs av "Hej mitt vinterland". Maria har en fin sångröst, rör sig bra och har fin kontakt med både barn och vuxna. En idealisk person i sammanhanget.
Ola Lager har en delvis annan roll. Han klär ut sig till isbjörn, pistvakt, julgran(!) och sockerbagare. Bland annat. Det känns lite överarbetat, eftersom Ola är som bäst när han spelar sig själv. Han är en rutinerad barnunderhållare, skriver bra, funktionella låtar. Och precis som Maria utstrålar han värme och vänlighet.
Det är bra att Östgötabandet inte har förenklat och anpassat musiken särskilt mycket bara för att de spelar för barn 4-9 år. Jag tycker att den attityden hedrar bandet, det är bra att barnpubliken tas på allvar. Mot slutet av showen uppmanas publiken att släppa loss, sjunga med och dansa på stället. Inga problem, alla är med på noterna, först i Ola Lagers egna "Jul, jul, jul", sen i "Sockerbagaren".
Den röda tråden, journalisten och fotografen, blir allt tunnare vad programmet lider. Julsångerna tar över mer och mer, och det känns rätt. Det är ju ändå julshow.
Till sist går en propp, det kanske var enda sättet att få stopp på lyckligt svettiga Maria och Ola.