Kören Pro Musica, Mats Jansson piano, Bengt-Göran Sköld dirigent
Katedralskolans aula, Linköping 18/3
Romantiken i dess kulturhistoriska mening präglade Pro Musicas söndagskonsert.
Det gav en helhetskaraktär som är att föredra framför den spretighet som kan uppstå när ensembler och artister vill visa sin mångsidighet.
Det första som sjöngs var en klassiker: Adolf Fredrik Lindblads "Drömmarne" efter Tekla Knös poem. Det högstämda känsloläget är av ett slag som man på avstånd kan göra sig lustig över och undra om upphovsmännen menat allvar. Men det har de nog, tonfallet var äkta känt och därför värt respekt.
Lindblad skrev sångbart och vokalt tacksamt, och eftersom "Drömmarne" odiskutabelt tillhör vårt körkulturarv var det roligt att Pro Musica lyfte fram den.
Trots att intonation och precision darrade i vissa insatser kom kören mer till sin rätt och lät bättre i Brahms "Zigeunerlieder".
Här tog de sig an musik som gav dem mer material och innehåll att arbeta med, fler möjligheter att sträcka ut och ta kontraster tillvara.
Brahms färgpalett var helt enkelt rikare utrustad än Lindblads, vars musik i gigantens ljus framstår som hemvävd.
Fullblodspianisten Mats Jansson ackompanjerade sångcyklerna och spelade dessutom några fantasier av samme Brahms och några ur Schumanns "Kreisleriana" - en högkaratig musikupplevelse.
Styckenas form var bräddfyllda av expressivitet. Jansson spelade dem attacca utan att göra avbrott för applåder, och det var klokt då det hjälpte lyssnandet att behålla rätt frekvens.
"Preludium och fuga över en svensk folkvisa", komponerad av dirigenten Bengt-Göran Sköld och mycket hörvärd, var inget för nybörjarpianisten.
Här fanns ett enormt och ostoppbart flöde, som bland mycket annat visade kapaciteten i Janssons vänsterhand.
Jag vet inte vad Katedralskolans aula numera har för status som konsertlokal, men akustiskt sett fann jag den lämplig för den här sortens musik.
Gunnar Ekermo