Jerry Lee Lewis & the Killer band
Solnahallen, Stockholm, 7/3
Redan ute i kön kan man konstatera att majoriteten av publiken var med redan när det begavs sig, när Lewis var rock'n'roll-kung i sent 50-tal och tidigt 60-tal. Allra störst är gruppen vanliga medelålders par och kompisgäng. Men vart man än vänder blicken ser man också män med tunnhåriga raggarfrillor och skinnvästar tillsammans med sina fruar med kraftig make-up och färgat hår som aldrig slutat att lyssna på rock'n'roll, inte ens när det var helt ur fas.
Tredje generationens raggare, grabbar i 20-årsåldern, dricker starköl och stökar en aning i all godmodighet innan dörrarna öppnas och vi släpps in. Stämningen bland den förväntansfulla publiken är rent av familjär, fattas väl bara annat när "the Killer" är i stan.
Efter uppvärmning med svenska Hi-winders och deras adrenalinstinna 50-talsrock faller det hela. Folk tappar tålamodet när glappet blir för stort innan Jerry Lee Lewis & The Killer band äntrar scenen. Det både stampas i golvet och busvisslas en del även om de flesta nöjer sig med att mumla lite missnöjt innan hoppet tänds när The Killer band lite lojt går upp på scenen. Men efter fyra låtar på egen hand utan maestro själv känns det mesta rätt avslaget.
Plötsligt uppstår magin, luften blir elektrisk i en fullsatt Solnahall, nästan alla i publiken reser sig upp och jublar när Lewis, gammelmansstruttig, tar sig fram till pianot och nonchalant startar sin kavalkad av låtar. Att första numret för kvällen haltar en aning är förlåtet när "You win again" framkallar ståpäls, klump i halsen och en sällan känd eufori i hjärttrakten. Här sitter det knivskarpt och precis det samma uppstår varje gång det luktar country, "Another place, another time" och "Crazy arms" berör ända längst in i varenda nerv, Lewis läckra åldrade röst ger låtarna trovärdighet samtidigt som pianoliret får låtarna att flyta rakt in i hjärtat.
Tyvärr funkar det inte alls lika bra när det ska rockas, Jerry Lee har inte längre tempot för det och helt obegripligt blir det när han börjar spela Chuck Barry-covers. The Killer avslutar med sin egen signaturmelodi "Whole lotta' shakin' goin' on" och med en lite trött gest kickas pianostolen omkull innan han lämnar scenen.
Allt är över på en knapp timme, det känns lite snopet och nog borde Jerry Lee Lewis ge sin trogna publik en hel del mera när biljetterna kostat runt 600 kronor.
Björn Svensk
Låtlista:
The Killer Band
Kenneth Lovelace, gitarr och sång, James Hutcheson, första gitarr och sång, B B Cunningham, bas, Robert Hall, trummor och sång.
"Oh, lonesome me"
"Live to ride"
Medley: "Johnny B Good/ Sweet little rock'n'roller"
"Mr Fireman"
Jerry Lee Lewis & The Killer band
"Down the line"
"You win again"
"C C rider"
"Another place, another time"
"Crazy arms"
"Johnny B Good"
"Before the night is over"
"Sweet little sixteen"
"Roll over Beethoven"
"Great balls of fire"
"Whole lotta' shakin' goin' on"