Pekings prins hittade hem i hemstaden

Konsert

Markus Krunegård

Turné: ”Krunehof”

Torsdag 10/3

Flygeln, Norrköping

Betyg: 4

Upcoming Ellen Krauss inleder, och där börjar klättringen uppåt. Vibrerande stämma med akustisk gitarr, låtar som framförs med skön rutin. Tidigare har hon stått på Flygelns scen, som förakt till Miriam Bryant. Verkligen en artist att hålla ögonen på. 

Sedan, ett oväntat grepp, med ståuppkomikern Marcus Thapper som har rötter i grannstaden. Själv framhäver han hur konstigt det är att dra skämt innan huvudakten. Han jämför med att vänta på en spännande fotbollsmatch, men att först behöva titta på boule. Framträdandet är underhållande för att vara så kort, men det blir liksom en dipp på vägen upp. En annan ordning hade givit mer. Thapper först, sedan Krauss.

Strax kliver Krunegård med bandmedlemmar på. Tidigare har jag sett honom i blåjeans och långärmad sporttröja med blixtlås. Nu är det svart, stilrent. En ny look förutom det ostyriga håret. Kavalkaden drar i gång, en lång rad av låtar från karriären. Sedan han blev soloartist 2008, efter Laakso och Hets, har hela tio album producerats.

”Etta sitta längst fram” från senaste plattan ”Kemtvätten” har redan letat sig in, publiken stämmer in. För varje låt släpper Krunegård loss, vågar sig fram alltmer. Händerna som sträcks ut, poserna som vi känner igen, stämningen på scenen. Vi tar oss upp, vidare, andas lättare och stiger i takt med dansstegen.  

Mellansnacket spontant, trivsamt, som om alla är familjemedlemmar. Grannar från Röda stan. Ungefär som vi skapat en relation till Plura eller Peter Harryson. Omfamningen blev väl än större sedan IFK Norrköpings nya låt skrevs av Krunegård. 

Ljuset är magiskt, men den fina falsetten drunknar av instrumentens ton. Ellen Krauss välkomnas in igen. Duetten ”En gång i Lissabon” (originalet med First Aid Kit:s Klara Söderberg) blir mysig men deras stämmor skevar en aning. 

Toppen nås i slutet med ”Du stör dig hårt på mig” som inte tappat sin kraft. Inte heller ”Korallrev och vintergatan” där publiken andas hög luft till det svängande håret och sprättande benen. Introt är magiskt, där Krunegårds röst borrar sig in. 

Extranummer, ”91:an” och ”Hela världen var så underbar.” Slutligen den vackraste av låtar, ”Askan är den bästa jorden” och peaken överträffar det mesta. Och Markus, jag och alla andra hade kunnat höra femton låtar till!