Patti Smith
Stora scenen
Skeppsholmen
Förklaringen till rocken får vi i slutet, då hon berättar att hon är förkyld. Det är inget som hörs. Pattis röst är också så stark och rå att lite heshet inte spelar nån roll.
Det börjar melodiöst, med låtar från de senaste skivorna. Det är så vackert och poetiskt att jag ryser. Ljudteknikerna har skött sig bra, för varje ord går fram. Jag var lite rädd att hon skulle köra långa tråkiga politiska mellansnack, men inte Patti. Hon låter sången och musiken tala istället, och jag får en känsla av hur det måste ha låtit i början av hennes karriär, när hon läste dikter på klubbar. Det känns som att hon kommunicerar med alla oss som är där, från små punktjejer till äldre jazzherrar.
Efter ett kort mellanspel på klarinett - halvlyckat - tar hon fram gitarren och nu höjs tempot. En magnifik avslutning med "Pissing in a river", "Because the night", Nirvanas gamla megahit "Smells like teen spirit", "People have the power" och "Rocknroll nigger" visar att musikaliskt råös inte har nån åldersgräns - här åker rocken av!- och när extranumret börjar: "Jesus died for somebodys sins... " är lyckan fullkomlig. Hade jag lyckats ta mig ända in framför scenen hade betyget här ovan varit fem C:n.
Tack Patti, kom snart tillbaka.