Paige blåser liv i texterna

Musikalen som konstart verkar dela mänskligheten i två halvor. Den ena ifrågasätter dess existensberättigande, den andra nynnar glatt med i alla örhängen.

Musikalstjärnan Elaien Page fyllde Crusellhallen i Linköping. Och åtminstone Correns recensent gick mycket nöjd därifrån.

Musikalstjärnan Elaien Page fyllde Crusellhallen i Linköping. Och åtminstone Correns recensent gick mycket nöjd därifrån.

Foto: Robin Fornas

KONSERT2013-02-08 08:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musikalstjärnan Elaine Paige lockade den senare kategorin på torsdagskvällen, och det räckte gott och väl för att fylla Crusellhallen i konserthuset. Flera vände säkert besvikna hem utan biljett.

Fröjd att följa med

Och vi i publiken var bara att gratulera. Elaine Paige och hennes duktiga kompmusiker öppnade i jazzens värld med ”All that jazz” från ”Chicago” och den obevekliga ”Comes love” – kommer kärleken i din väg kan du ingenting göra.

Sedan klev vi in i musikalens mer kända och älskade environger.

Elaine Paige är sångerska och skådespelare och det var en fröjd att få följa med henne till debuten i ”Hair” i Londons West End på 1960-talet.

Den beryktade nakenscenen väckte indignerade känslor hos den tidens publik, och alla sångare var inte helt bekväma med att uppträda utan kläder.

Elaine Paige var så nervös att hennes körgranne erbjöd henne att hålla honom i handen under den scenen. Problemet var bara att han var nästan dubbelt så lång som hon och det var inte handen hon tog tag i...

Pärlor ur repertoaren

Kvällens artister radade sedan upp den ena musikalpärlan efter den andra ur bland annat ”Jesus Christ Superstar”, ”Evita”, ”Chess” och så naturligtvis ”Memory” ur ”Cats”.

Elaine Paige fyller 65 i år men hon har definitivt ingen åldrad röst, den låter precis som den alltid gjort. En stark och klar stämma som ibland för tankarna till Judy Garland. Enda gången jag inte gillar vad jag hör är när hon sjunger ”Non, je ne regrette rien” och försöker låta som Edith Piaf.

Det hade hon inte behövt. Hennes egen röst är karaktäristisk så det räcker.