Då förstår ni att det handlar om klassiskt snidad rockmusik. Och vad har Israel Nash Gripka att tillföra denna slitna genre? Ja kanske inte så mycket nytt om vi ska vara ärliga. Men han har en talang nästan lika stor som Mick Jaggers ego och så har han den snyggaste Gretsch-gitarren som besökt en scen i Linköping på mycket länge.
Det räcker ruskigt långt. Amerikanen Israel Nash Gripka står på gränsen till ett större genombrott. Bruce Springsteen sägs gilla honom, Sonic Youths Steve Shelley har producerat senaste skivan och Ryan Adams känner hans flås i nacken. Inte minst i Sverige och övriga Europa är han ordentligt hyllad. Själv säger han skämtsamt att det beror på hans Europavänliga frisyr. Men hans låtar har nog också något med saken att göra.
Sverige håller på att bli denna ynglings andra hem. Nyligen var han här på en akustisk miniturné och nu har han varit hemma och vänt för att plocka med sig sitt band.
Det tackar vi för. Det är när bandet släpps loss som magin infinner sig. Efter ett kort akustiskt set mitt i konserten, riffas det igång ordentligt och den lätt ålderstigna publiken får gung i knäna.
Stora leenden smittar de dryga 200 munnarna snabbare än du kan säga influensa. Låtar som "Fools gold", "Drown" och "Baltimore" är effektiva i sin enkelhet. Lägg till Mr Gripkas pondus på scen och ni som inte var på Backstage förstår att ni missade en riktigt fin stund. Ni som var där har något att leva på några arbetsveckor framåt.