Orientexpressen firade 30 med ungerska toner

Konsert2005-11-12 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚i går kväll

Orientexpressen rullar ännu. I fredags kväll drog gruppen igång sin jubileumsturné. 30 år har gått sedan starten och det firas med ett program i samarbete med ungerske cimbalomspelaren Kálmán Balogh.

Att turnéstarten skedde i Linköping, var extra lämpligt med tanke på sångaren Zlatko Jevremovic och dragspelaren Ismet Lolic som är hemmahörande där. Doldisar i denna stads musikliv skulle man väl kunna säga.

Smältdegel

Gruppens stilmässiga och kulturella blandning, speglades även i publiken. Skönt att uppleva (men alltför sällan) möten mellan människor med olika ursprung och i olika åldrar.

Balkanområdets kulturella smältdegel är även Orientexpressens. Men här finns även det centraleuropeiska, det svenska och allehanda "världsmusikaliska" infall. Denna kväll klingade det extra mycket ungerskt, med cimbalom tillsammans med fiol och stråkbas.

Kálmán Balogh fick inleda och anspelade genast på den ungerska musikens spännvidd och balansgång mellan populariserad salongsmusik och äldre folktradition. En polaritet som känns aktuell igen med världsmusikens växande popfärgning av äldre klanger.

Det var svårt att inte fångas av det virtuosa cimbalomspelet, intensiteten, tempot och det distinkta anslaget. Balogh fungerade som en pådrivande rytmsektion, en extra krydda med Nordenfelts bas och Sjöbergs gitarr.

Sångerna tände

Ove Ronström och Dan Lundberg framstår som något av nestorer inom den svenska folkmusikscenen. Träget spelande och forskande. Spelglädjen fanns ännu, kunde man konstatera här. Men det nostalgiskt färgade mellansnacket ibland blev lite tramsigt och töntigt.

Men klarinettens solon hade den sugande och trånande ton som utmärker Balkanmusik, nära befryndad med den smäktande sången. I detta lämnade vi det ungerska och befann oss snarare i Bulgarien eller i forna Jugoslavien.

Det var med sångerna som programmet riktigt tände till. Zlatko Jevremovic vibrerande stämma förmedlade kaskader av sentimentala känslor. Kärlekslidande och besvärjande. Det var inte svårt att förstå budskapet även om man inte kunde språket.

Han matchades fint av kompet, men kanske speciellt det drillande och pådrivande dragspelet. Efter konsertdelen vidtog dans, med utlärning av balkanska folkdanser. Även på detta område finns anor i Linköping, med Internationella folkdansgruppen som var igång redan på 1970-talet.