Förutom dansk dynamit i form av åttiotalsveteranerna Pretty Maids gör hemmabandet Axewitch en av sina sällsynta spelningar sedan återföreningen 2007. Det borde ju inte låta så här bra och snubbar som var coola katter för ungefär trettio år sedan borde inte kunna vara så här avslappnat och självklart tuffa på en scen idag. Inga tecken på vare sig gubbmagar och orkeslöshet? Insprängt bland bandets klassiska låtar får vi även några nyskrivna bitar. Det lovar gott!
Finspångs mesta heavy metal-band Dawn of Silence ökar tempot och visar att det kommer stor proffsighet från den lilla orten. De bjuder mig även på kvällens skratt när de utan förvarning river av en Teenage Mutant Ninja Turtles-referens mitt i en låt.
Precis som Axewitch bildades Pretty Maids 1981, skillnaden är att danskarna aldrig har tagit något uppehåll. De senaste åren har inneburit ett kreativt uppsving för bandet och stor del av kvällen ägnas åt de två senaste skivorna. Jag, som inte är helt överens med bandets nya moderna stil, är givetvis lite skeptisk till det. Men det visar sig fungera rätt bra live ändå och publiken tar emot både gammalt och nytt med öppna armar. Halvballaden ”Sad to see you suffer” är en av höjdpunkterna. Ronnie Atkins har fortfarande en fantastisk rockröst och gamla låtar som ”Love games”, ”Rodeo” och ”Back to back” låter tyngre och bättre än någonsin.