Linköpings oratorie-kör går i graven med flaggan i topp. I morgon sjunger kören "Mariaoratoriet" av Uno Sandén och Ylva Eggehorn.
Linköpings oratoriekör bildades 1974 av bland andra förre domkyrkoorganisten Uno Sandén. Där var det meningen att körsångare skulle få möjlighet att ge sig på de stora körverken och kyrkomusiker skulle ha en plattform för samarbete.
Genom åren har kören sjungit verk av Händel, Poulenc, Brahms, Mendelssohn och många andra och dirigentskapet har roterat.
Nu lägger kören ned sin verksamhet.
-- Det finns flera skäl till det, säger körens ordförande Tomas Nyström. För tio år sedan fick vi halverade anslag. Sedan dess har vi försökt etablera samarbete med flera olika orkestrar men det har inte gått. Och Collegium Musicum har sagt upp huvudmannaskapet för kören. Så för ett år sedan beslutade vi oss för att lägga ned verksamheten.
Tomas Nyström tycker att det är roligt att få sluta med att sjunga Uno Sandéns oratorium.
-- Oratoriekören av en av de körer som var med vid uruppförandet 1987 och det är något av det mest minnes-värda vi gjort genom åren.
"Mariaoriatoriet" är en avskedsgåva som Uno Sandén komponerade när han skulle gå i pension efter nästa tjugo år i domkyrkan. Poeten Ylva Eggehorn skrev texten och lät sig inspireras av de snidade figurerna på predikstolen i domkyrkan.
Uno Sandén har deltagit i repetitionerna inför morgondagens konsert.
Blir du inte sugen på att ändra nu när du har chansen?
-- Nej, jag vill inte gärna ändra någonting. Jo, kanske trumpeterna. Deras stämma kan vara lite svår när amatörer ska spela den.
Uno Sandén berättar att han hade fyra månader på sig att komponera verket. Ta tjänstledigt var inte att tänka på.
-- Jag kom igång vid nio på kvällen och satt till framåt tre på natten. Först funderade jag över vilken musikalisk stil jag skulle använda men sedan bestämde jag mig för att skriva som jag tyckte. Och det gick ju bra.
Som de gamla mästarna har Uno Sandén skrivit nytt och lånat av både sig själv och andra. Efter den ganska kärva inledande Paradis- fugan kommer en skir sop-rankör och lyfter melodin innan hela kören stämmer in. Adam och Eva gör entré och första satsen mynnar ut i en riktigt godbit -- "O, huvud blodigt sårat" som J S Bach använder i flera varianter i "Matteuspassionen". Sara som äntligen blev med barn på sin ålders höst träder fram bakom sin tältduk. Det berättas att hon skrattade när hon förstod att hon skulle få ett barn och att hon höll för munnen.
-- Det var så roligt när vi framförde verket första gången, berättar Uno Sandén. En av sångarnas dotter som heter Sara satt i en av kyrkbänkarna och sög på tummen. När kören började sjunga "Sara, Sions dotter, ta bort handen från din mun" slet hon fingret ur munnen eftersom hon trodde att alla sjöng till just henne.
I satsen Långfredagen återanvänder Uno Sandén sin körsats "Se, vi gå upp till Jerusalem" från 1960-talet. Ett fantastiskt och rytmiskt avancerat litet stycke där sångarna får vara ilskna och spotta konsonanter -- ". . . och bliva begabbad och skymfad och bespottad . . ." -- innan Jesus på tredje dagen får uppstå igen i lugn och ro.
Oratoriet tar farväl med Påskdagen där kören tillsammans med altsolisten ställer till med fest. Senast verket framfördes i Linköping var 1995 men det finns all anledning att inte vänta tio år innan vi får höra det igen.