Folkmusik och Bach
Gunnar Idenstam,orgel Johan Hedin, nyckelharpa
S:t Lars kyrka, Linköping, 11/11
Jag har nog aldrig hört någon spela nyckelharpa som Hedin, och då avser jag varken snabbhet eller råsväng. Folklighet ligger inte med nödvändighet i det opolerat grova, hans spel var i stället ytterst kultiverat. Det är knappast politiskt korrekt att räkna med "nationalkynnen", likväl är det uppenbart att en ensam nyckelharpa finner en klangbotten i nordiska vemodssjälar.
Idenstams "Halling" är ett av mycket få lyckade försök att på orgel få till ett genuint sväng med lite blueskaraktär. Det stora muskedundret på läktaren blev smidigt och följsamt, Idenstam måste ha spelat med dansskorna på. Hans konsekventa non legatospel gav markant profil åt Bachs Preludium och fuga i h-moll. Dessa båda stycken visade också vilket fantastiskt konsertinstrument S:t Larsorgeln är. Av fader Bach spelade duon tillsammans publiknumret Badinerie, det enda tillfället då orgeln volymmässigt körde över nyckelharpan.
Idenstam sa inledningsvis att han hade en "egen teori": 1700-talets spelmän lyssnade till och tog intryck av skolade musikers menuetter och polonäser, något som resulterade i många spelmanslåtar. Det är riktigt i sak, men knappast en upptäckt som Idenstam kan göra anspråk på; släktskapsbanden och parallellerna mellan barock- och folkmusik är välkända och uppenbara.
Kanske ligger största värdet i Idenstams och Hedins samarbete inte i något omvälvande och gränsöverskridande, utan i just detta att artister av deras kaliber återförenar och lyfter fram kvaliteter som gör genreindelningar ointressanta.
Gunnar Ekermo