Ännu en Hapalainen-skiva kommer ut, Pluras andra kokbok finns i handeln och det är förmodligen en tredje säsong av hans mat-program på gång. Deras tv-sända jubileumskonsert i höstas var dessutom en av förra årets stora konserthändelser, och till och med avkommorna börjar infiltrera nöjes-Sverige.
Och tyvärr gör inte Eldkvarns inledning av fredagskvällen i Crusellhallen mycket för att ta bort mättnaden. De drar igång med fyra spår från förra årets "De berömdas aveny", och det låter småsegt och bitvis väl 80-talsstompigt.
Sedan är det som att Eldkvarn inser att de faktiskt är väldigt bra, och smyger igång "Fulla för kärlekens skull". Det spelar ingen roll hur många gånger jag hör den spelas, jag slås fortfarande av hur stort det är att ett band kan prestera något så fulländat så långt in i sin karriär.
Andra halvan av spelningen är mer blandad med material från den över 40 år långa karriären. Bandet är stabilt och Pluras röst håller, men det är Carla som verkligen står ut ikväll. Under "Mina stjärnor har slocknat" skär han sönder allting med sin fullkomligt skrikande gitarrsågning av crescendot.
På bandets uppmaning ställer sig hela publiken upp under "Kungarna från Broadway". Och där förblir de stående och visar sin kärlek till Eldkvarn under alla extranummer. Extra och extra förresten, de nöjer sig med att hänga av gitarrerna någon minut innan de kör "I skydd av mörkret". Något oväntade "Jag är det hjärta" gör sig riktigt bra, och därefter får allsångsfavoriten "Ikväll" avsluta kvällen.
Hade det inte varit för det där inledande sjoket, hade det definitivt blivit högsta betyg för Sveriges bästa band.
Andreas Andersson