"Det här är mitt liv och skit i vad jag gör!" skriker hon i mikrofonen. Sedan talar hon en stund om att stå upp för den man är. Att våga säga ifrån. Hon försöker att få publiken att unisont, tillsammans, skandera "Skit i vad jag gör Pisse-Nisse!". Med magert resultat får man lov att säga.
Nu var det ju så att kvällens publik till övervägande del bestod av medelålders, trevliga och hyggliga Motalabor. Inte ett gäng ungdomligt revolutionära anarkister som vill störta allt och alla i gruset. I salongen kunde en viss, publik, osäkerhet anas och för en stund såg Nanne Grönvall väldigt ensam ut, däruppe på scenen.
Men hon är ett proffs och serverade i snabb takt en räcka av sina gamla hits. Mellan låtar som "Highlands" och "Det vilda" berättar hon minnen och anekdoter från sin karriär som sångerska och låtskrivare.
Första timmen avslutades med en tempofylld version av Thomas Ledins "I natt är jag din".
Det är efter paus som konserten börjar ta fart och få struktur. Motala kammarkör inleder med en fin tolkning av "With or without you". Sedan - kvällens höjdpunkt - då Grönvall tillsammans med kör och musikanter framför en finstämd och lyhört arrangerad version av "Det vackraste".
Efter det var det rock n? roll för hela slanten. Låtar som "Avundsjuk", "Jag sträcker mig mot himmelen" samt Kiss gamla rockrökare "Heaven on fire" fick publiken att tända till. Om inte extas, så ändå handklapp och en och annan busvissling. Som extranummer bjöd kvällens artistkonstellation på "Sånt är livet" och oavsett var och hur så sitter den låten alltid som en smäck.