Musikalisk resa från Jämtland till Senegal

Missionskyrkan i Linköping var scen för ett annorlunda musikaliskt möte på söndagkvällen.

Konsert2007-03-05 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ellika Frisell och Solo Cissokho: Folkmusik på fiol och kora

Missionskyrkan, Linköping, 4/3

Folkmusiktoner har hörts här förut. Det klingar fint i rummet. Men samtidigt kändes inte detta som den bästa platsen för att uppleva det som duon Ellika Frisell och Solo Cissokho hade att bjuda.

Deras musik är något att vara i, och röra sig till. Något man gärna lär känna nära och intimt, inte främst genom konsertens distanserade och koncentrerade lyssnande.

Kora liknar harpa

Kanske hade man kunnat skapa större närhet och täthet genom att undvika mikrofoner och förstärkning. Jag hade gärna hört korans och fiolens vackra klanger helt akustiskt, lågmält och med större nyanser än vad en ljudanläggning tillåter.

Kora är ett märkligt harpliknande instrument, som har sitt ursprung i Västafrika. Solo Cissokho från Senegal bor nu i Norge men ingår i en uråldrig tradition av historieberättande sångare. De kallas griot. I dag finns förstås inte samma legender och berättelser att förtälja. Men sången och instrumentet lever, och börjar spridas över världen.

Det har dock betydelse att förstå hur instrumentet används: ackompanjerande och kommenterande en röst som berättar. Det kan vara något som pågår länge, som varieras och improviseras från gång till gång. Det bidrar också till intrycket att detta inte riktigt ryms inom konsertformen.

Möte - ingen mix

Men visst är det ett spännande möte! När Ellika Frisells polskor smyger igång är vi i Bingsjö eller de jämtländska skogarna och gungar i tretakt. Men när koran faller in i sin jämna fyrtakt, förflyttas man till varmare, solbelysta rum.

Det är ett sannskyldigt möte. Ingen "världsmusikalisk" mix. Båda instrumenten och stilarna lever sina liv, parallellt i låtarna. Det är svårt att särskilja vad som är själva skärningspunkten eller syntesen.

Där finns polyrytmiken: 3 mot 4 som ger en komplex rytmisk form. Och fiolens moll mot korans durstämning, ger märkliga spänningar och dissonanser.

Som helhet blir det nog ändå mer Senegal än Sverige. Mer av det ljusa, lätta och lekfulla. Jag hade gärna hört mer av den stilla sång och vilande känsla som nu glimtar till på några ställen: En altfiols låga liggande klanger matchar mycket fint när koran begränsas till det spröda och tunna.

LARS H JONSSON