Konsert
CCC
Trumpetaren Jan Allan
Jazz- och lyrikgruppen Kamomill
Ljungs kyrka 6/4
Några timmar i lördags tillbringade jag väntande i en hotellfoajé i Arvika. Där sipprade soft musik ur osynliga högtalare, säkert i avsikt att skapa en vilsam och behaglig atmosfär för dem som vistades där. Och det fungerade kanske, det var knappt att jag registrerade de där strömlinjeformade tonerna.
Söndagskvällens konsert i Ljung hade säkert delvis samma syfte: Att skapa en lugn och avspänd stämning. Men så annorlunda! I det förstnämnda exemplet fylldes foajéns tystnad och brus och tomhet ut med ett vattenkammat ingenting, medan det stillsamma mötet i kyrkan med Jan Allan och Kamomill gav något att reagera på och att tvinna sina tankar kring.
De medverkande ägde optimala verktyg för detta ändamål: Känsligt valda dikter, kongeniala tonsättningar, sång som inte stod i vägen för innehållet och så Jan Allans unika ton i trumpeten, med mycket luft och liv och expressivitet. Konsertens första halva bestod av Björn Hagvalls musik till två dikter av Sven Nyberg samt två tusenåriga japanska dikter. På kyrkans förnämliga flygel spelade han smakfullt, meditativt och försiktigt jazzigt – mycket fint att få lyssna till.
Sångerskan Kerstin Fransson höll en låg profil, och genom detta förhållningssätt lyfte hon än mer fram texten och musiken i de sånger hon sjöng. Särskilt njöt jag av hennes naturliga sång i ”Paradisets timma”. Lyrikdelen – det vill säga dikter som deklamerades – stod Margareta Hagvall för, och hon läste de korta dikterna så tydligt, så lugnt och så behagligt och icke-teatraliskt att jag gärna hade hört mer från henne.
Egentligen hördes inte huvudnamnet Jan Allan så mycket heller, hans insatser var lätträknade. Men han var på sin hemmaplan i den avdelning som utgjordes av Lars Gullins musik, vars uttryck han fulländade med sin patenterade tonbildning och sitt spelsätt. Ett bättre sätt att avsluta helgen kan jag inte tänka mig.