Passionens glöd och kärlekens eld löpte genom programmet för måndagens konsert på Crescendo. Med musik från 1600-talet och den tidiga barocken lyfte kvällens trio fram kvinnliga tonsättare från Italien.
Ett ovanligt, och samtidigt mycket välkomponerat program. Visserligen var det mycket som upprepades i stil, form och manér. Men som helhet blev det en stark manifestation av delvis bortglömda och allmänt undanskymda kompositörer.
Till det starka intrycket bidrog förstås mycket Christina Högmans och Lena Susanne Norins engagerade och virtuosa tolkningar. Tätt och följsamt uppbackade av Lars-Erik Larssons mångsträngade luta (chitarone).
Till de mer kända tonsättarinnorna hörde Francesca Caccini och Barbara Strozzi. Den senare var rikligast representerad med material, och hennes musik framstod också som den mest raffinerade och välkomponerade.
Det här är ju musik för det lilla formatet och de intima salongerna. I adels- och borgarkretsar odlades en förfinad kultur där lyrik och musik sammanvävdes i känslostarka och laddade uttryck.
Tematiskt och stilistiskt är avståndet inte så långt från detta till den tidiga operan. Men den här lågmälda musiken framstår som så mycket mer förtätad och nyanserad än den vi är vana att höra från en operascen.
På tre ställen fick lutan framträda ensam. Det var effektfullt, och blev till ett slags eftertänksamma och vilsamma mellanspel som förstärkte det innerliga och stämningsladdade i programmet.
Högman och Norin är sångerskor med stort register. Både sångmässigt och stilmässigt. Allt från medeltid till opera ryms inom deras repertoar. Detta avspeglades även här i den stora dynamiken och kontrasterna i sången. De tillät sig att sjunga svagt, nästan viskande, och omväxlande med rak och kärv klang eller mjukt vibrerande. Dramatiskt eller lyriskt.
Det är sällan sångare vågar ta ut svängarna på detta sätt. Det var både befriande och omtumlande att uppleva.
Ett undantag i kärlekstematiken var sångerna med kristna hymner på latin. Komponerade av nunnor - tydligen musikaliskt ryktbara på sin tid - var det ett intressant exempel på hur den profana musikens stil fått träda in i de sakrala sammanhangen.