En stor symfonisk blåsorkester och en ung bluestjej – går det? Ja, i Mjölby fungerar det utmärkt. Ett oväntat möte mellan två kulturer skapar dynamik och intressant spänning. En klassiskt skolad orkester samspelar med en New Orleans-inspirerad 22-åring. Lisa Lystam är född och uppvuxen i Mjölby. Numera bor hon i Stockholm och turnerar över hela landet.
I lördags var det 23:e gången som stadsmusikkåren framförde sin nyårskonsert. Man inledde med Lumbyes glada ”Champagnegalopp”, fortsatte med Musorgskijs både dramatiska och komplext variationsrika ”En natt på blåkulla”, sen ”Leory Anderson ”Belle of the Ball”. Som fjärde nummer intog gästartisten Lisa Lystam scenen med den klösigt riviga bluesen ”Sick of it”, följd av den lugna ”Society ain´t fair”. Hennes röstomfång har utvecklats hela tiden. Här har Louise Hoffsten fått en värdig utmanare och efterföljare. Och Lisas scennärvaro är oemotståndlig i sin naturliga och chosefria värme.
Före pausen framförde orkestern ett blues-medley och avrundade tillsammans med Lisas egen låt ”When money´s runnin´ out”. Allt lika noggrant instuderat och välrepeterat. En timme hade gått och i konsertaulan fanns en publik på ca 300 personer som applåderade hjärtligt och generöst efter varje framförande. Det hade säkert kommit ännu fler om inte arrangemanget konkurrerat med ett flertal andra konserter samtidigt i Mjölby. Synd att de missade just det här. Men det gjorde inte Lisas fans, även vänner och släktingar, däribland hennes morbror, den kände bildkonstnären och musikern Jan Davidsson som såg lycklig ut.
Hela tre dirigenter fanns på plats. Nestorn Svante Johansson som först tog kontakt med Lisa Lystam samt vice dirigenten Jan Selim. När maestro själv, ordinarie dirigenten Tomas Herrgårdh, intog scenen blev det fart och fläkt, likväl som sensibilitet och precision.
Efter pausen fortsatte programmet lika välspelat och engagerande med växelvis och integrerat samspel mellan den månghövdade orkestern och gästartisten. Ett inapplåderat extranummer med Lisa och hela orkestern i ett härligt bluesröj blev en skön kulmen på kvällen. En av musikkårens gitarrister rockade loss ordentligt. Skönt, skönt, svängigt och njutbart. Sammanfattningsvis en rikt musikalisk kväll, en social och kulturell helhetsupplevelse som aldrig blev tråkig en enda sekund. Så ska det vara.