Emelie Birgersson, piano; Olof Wendel, slagverk; Anci Hjulström, regi; Lovisa K Alinder, dirigent
Sankta Maria kyrka i Johannelund, Linköping
24 januari
Johannelunds runda, tegelklädda kyrkorum blev i helgen en arena för kampen mellan mörker och ljus, mellan krig och frid. Motettkören och dess dirigent Lovisa K Alinder gav då ännu en körkonsert regisserad av Anci Hjulström.
Föreställningen talade direkt till både öga och öra – för att inte tala om själen.
Anci Hjulström har gjort sig ett namn i körsverige genom att utmana korister att släppa taget om noterna och inte bara sjunga utan även gestalta musiken i rörelser och mimik. Det kan ju låta enkelt. Men den som vill sjunga men inte nödvändigtvis vill skylta med sin egen röst utövar ofta sitt musicerande i en kör. Då krävs såväl personligt mod som en god relation med körledaren för att man ska våga kliva utanför trygghetszonen.
”Krig vs frid” visar att koristerna och Lovisa K Alinder har uppfyllt båda dessa krav med råge. Resultatet är ett program med stor dynamik. Här finns en spänning mellan å ena sidan bomber och död och å andra sidan inte bara avsaknaden av vapen, fred. Begreppet frid tar oss längre in i själens gömsle. Och nog får flera sinnen sitt av Ylva Eggehorns dikt ”Innan gryningen” som Benny Andersson tonsatt så vackert. Eller av Stings ”They dance alone” där chilenska kvinnor dansar med fotografier av de män och söner som Pinochetregimen mördat.
Samuels Barbers tonsättning av ”A stopwatch and an ordnance map” pendlar mellan militärisk musikaliskt kärv precision och de förlösande slutackorden. Och Veljo Tormis ”Raua needmine” med text ur Kalevala är rent ruggig med den manande trumman, sin snabba rabblande text och flyglarmsljuden.
Slagverkaren Olof Wendel hade här en framträdande roll och både han och pianisten Emelie Birgersson imponerade under hela konserten.
Liksom repertoaren pendlade mellan krigisk och fridfull musik, pendlade framförandena mellan sådant som kändes självklart och färdigrepeterat (som Andersson) och annat som behöver mer tid för att mogna (som Tormis). Men man kan inte få allt. Att fritidskorister vågar ett sådant här språng är värt en eloge bara det.
Konserten gavs även den 25/1. Johannelunds motettkör framför Bachs ”Johannespassionen” i Anci Hjulströms regi den 14 och 15 mars. Läs mer på www.motetten.com