konsert
Cat Power
Södra Teatern, Stockholm den 24/4
Så fort Chan Marshall, det vill säga Cat Power, tar ton förvandlas Södra Teatern till ett heligt rum. Lika fort står det klart hur mycket mer nerv det finns hos kvällens huvudartist än hos den nya svenska favoriten Frida Hyvönen. Hon inleder kvällen med ett kompetent set som dock inte berör.
Cat Power berör. Hennes melankoliska musik känns i kroppen och fyller atmosfären med nerv. Särskilt när hon med sin änglalika röst sjunger "I hate me, myself and I and I wish to die". Ord som antagligen inte är tagna ur luften, tyvärr. Stämningen bryts inte ens av applåder eftersom den ena låten flyter in i den andra. Cat Power tycks göra mer än en konsert, hon kanaliserar sig själv via musik.
Först efter en dryg timme släpper hon sitt gastkramande grepp om publiken och sig själv. Då har hon spelat nästan bara nya låtar och gjort en sanslöst bra cover på Bonnie Prince Billys "Wolf among wolves". Nervöst börjar hon prata med publiken och ber om ursäkt för att hon varit så dålig. Ingen verkar hålla med. Efter några önskelåtar lämnar Cat Power försiktigt scenen. Jag glider upprymd hem och hoppas att Cat Power också är nöjd, och inte hatar sig själv.