Konsert
Isolation Years
Herrgårn, Linköping, 14/4
Med tanke på beståndsdelar som "organisk rock", "vemod" och "svärmorsdröm" borde jag avsky Isolation Years. Men det går inte. De låter helt enkelt för bra.
Vissa band behöver inte överraska, utmana eller ha ett underhållande mellanprat. De spelar bara trevlig popmusik och det räcker bra med det. Sävarkvintetten är ett sådant band.
Att de så enkelt kommer undan med det beror givetvis på melodier av Guds nåde. Ingen som hört Jacob Nyström smeka fram de mjuka orden i "Nurse hands" eller Michael ("If you cannot row)" kan neka till att sångerna måste ha himmelskt ursprung.
Under torsdagskvällens spelning ligger tyngd- punkten på den lysande senaste skivan "Cover the distance", bandets tredje i raden.
Allt är givetvis inte lika bra som låtarna ovan eller avslutande "Its golden" -- återigen en gudomlig melodi -- men även när Isolation Years känns tråkiga är de ändå rätt sköna att lyssna på. Det är en bedrift som få klarar av.