Mellan dag och natt

Där någonstans, gissar jag, utspelar sig de flesta av hennes låtar. Mollbaserad gryningsmusik, varför inte?

Jag har umgåtts med hennes senaste album "Falling folding flipping feeling" i en dryg vecka nu och borrat mig allt längre ned i sångerna. Det har varit en spännande resa. Det är musik som man måste ge lite tid, men man blir också rikligen belönad.

På scenen blir hennes musik mer självklar och lättillgänglig. Hon beskriver själv sina sånger som "långsamma och långa", men "Blue day" har både rocknerv och hitkänsla och i "Feel alive" sjunger hon fantastiskt bra och får mig att koppla till Shelby Lynne, en sångerska som verkligen har levt sina låtar. Det här känns också äkta, Ebba tar musiken inifrån.

Det vilar en blueskänsla över hela konserten, men det finns också något trösterikt över den. Som textraden lyder: "A little love could always do".

De fyra kompmusikerna är lika lyhörda som skickliga. Gitarristen Ola Gustavsson, som spelat med Ebba under alla år, får både yla fram tonerna på elgitarren och spela mjukt böljande slide på sin akustiska gura.

En bit in i konserten skiftar Ebba språk och börjar tolka Leonard Cohen på svenska. Den suggestiva, rytmiska "Här är det" ("Here it is") följs av "Dansa mig till kärleken" ("Dance me to the end of love"), där kvartetten spinner loss i bästa cabaret-stil.

Det är rätt inställning. Våga lek med musiken om du ska hylla en mästare. Annars blir det för höviskt och tråkigt. Den raskt framförda valsen blir en skön kontrast till kvällens övriga repertoar som trots allt mest sjunger långsamhetens lov.

I intervjun i Corren i fredags antydde Ebba att hon ska börja skriva låtar på svenska. Det ser jag fram emot, det kommer att minska avståndet mellan henne och den svenska publiken.

Kvällens publik är inte stor, men hängiven och kräver extranummer. Det blir den medryckande genombrottslåten från sent 90-tal: "Lost count". På den följer musiken till Björn Runges nya film "Happy End".

"Baby good night" med sitt nakna, såriga komp är också det en låt som man kan tro utspelar sig "mellan mörker och ljus, mellan dag och natt".

Lollo Asplund