Mjölby stadsmusikkår
Dirigenter: Svante Johansson och Jon Terje Svendsen
Sång: Hanna Norman och Magnus Bäcklund
Mjölby kulturscen (Lagmansskolan)
Det är inte svårt att finna ett nyckelord för lördagens välgörenhetskonsert i Lagmansskolan: värme.
Nej, inget fel på luftkonditioneringen! Mänsklig värme i form av glädje, hjärtlighet och omtanke. Och sådan fanns verkligen!
Bakgrunden är, som bekant, att Marléne Malmberg, själv drabbad av MS och medlem av Mjölby stadsmusikkår, tagit initiativet till konserten, vars behållning skall bilda en fond för hjälp till MS-sjuka (se Corren 13 mars)
Samtliga ställde upp gratis, artister såväl som andra, mindre synliga medverkande.
Och den varma tonen anslogs från första stund av Jonas Karlsson, eller Jonas präst, som han kanske oftast kallas. Han presenterade programmet på ett vänligt, avspänt och ibland muntert sätt.
Bakgrunden blev ingalunda bortglömd.
Anne-Marie Landtblom, docent och överläkare i neurologi, talade lugnt, ledigt och välgörande sakligt om MS-sjukdomen och välkomnade naturligtvis konserten och dess syfte.
Lasse Winborg, författare och själv MS-sjuk, vittnade om den stora hjälp man som sjuk får genom rehabiliteringen.
Anders Österberg, chef för sjukhusmedicin, tackade för det stora bidraget: 142-000 kronor!
Och Lisa Lundin, som också har MS, framträdde som ståuppkomiker och klarade balansgången: att tala muntrande om sin sjukdom.
Och så musicerades det, naturligtvis.
Jon Terje Svendsen ledde orkestern i tre nummer, varav två gick rakt in: Eivind Grovens fina "Hjalar-ljod" bar spår av upphovsmannens förtrogenhet med folkmusik och J M Fördes "Bruremarsj" förenade folkligt och jazzigt på ett härligt sätt. Dirigenten fick verkligen orkestern med sig.
Magnus Bäcklund presenterade sig för publiken med ett något ovanligt nummer - för honom: "Ive got you under my skin".
Så trevligt, tycker vi gamlingar, när de unga sjunger "våra" låtar. Han gjorde det förstås bra men var betydligt mera hemtam när han återkom med moderna ting, framför allt "The Name of Love".
Och Hanna Norman, som nyligen intervjuades i Corren (10 mars) hade en verkligt fin kväll. Hon har tillägnat sig en scenvana som imponerar: behagligt, avspänt men med total närvaro. Hennes framförande av Benny Anderssons och Björn Ulvaeus "Du måste finnas" gjorde det starkaste intrycket. Att både texten och musiken står Hanna Norman nära kan man inte tvivla på.
Och publikens uppskattning var stor: blommor, stående ovation, ihållande applåder. Värme var ordet!
Per Olov Backman