Med ett tonfall mitt i prick

Rytmiskt drivet, klockren stämsång. The Real Group bjuder på den perfekta julshowen. Bild: JOHANNA WALLIN

Rytmiskt drivet, klockren stämsång. The Real Group bjuder på den perfekta julshowen. Bild: JOHANNA WALLIN

Foto:

Konsert2004-12-17 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Julshow med The Real Group

Garden, Konsert & Kongress

KROGSHOW i Linköping, det är inte ofta man upplever. Men i går kväll var Garden, den stora lokalen mitt i konserthuset, dukad för julbord och Sveriges främsta vokalgrupp fick till en början tävla mot en sorlande publik och slamrande bestick.

Den rutinerade kvintetten gick ut löst klokt nog och värmde upp med ett potpurri på amerikanska julsånger: Jingle bells, White Christmas, Santa Claus is coming to town och sådana.

Gammal radioteater

Därpå följde ett läckert dropptonsliknande arrangemang av "Nu tändas tusen juleljus". Anders Edenroth instruerade publiken därefter i femstämmig allsång. Småroligt, men inget som riktigt tog fyr.

Först när gruppen bjöd på gammaldags radioteater kom det stora bifallet. Det var Elsa Beskows julberättelse om Petter och Lotta som spelades upp. Inte nog med att personerna på scenen på ett tidstroget sätt imiterade tonfall och röster från 40-talet, de visade också exakt hur man i direktsändning med hjälp av allehanda prylar tillverkar alla miljöljud. Kul både för ögat och örat!

Ris a la Malta

Gruppen fick ihop denna timmes julmusik bland annat genom att låna från sig själva på ett smart sätt. "Chili con carne" förvandlades till "Ris a la Malta" och Edenroths "Man e man" framfördes med stjärngossestrutar på de tre manliga sångarna.

"Med en sån på skallen får man göra avkall på allt vad manlighet innebär", suckade Eneroth. Med hjälp av den enkla rekvisitan och det lakoniska tonfallet blev sången mer komisk än reflekterande.

Ett tiotal kända svenska julsånger och psalmer buntades ihop och betades av på mindre än tre minuter. Men kvällens riktiga höjdare var soundtracket till en scen ur Kalle Ankas julafton. Den när fotografen Kalle motarbetas av Hacke Hackspett, ni vet. Det blev ett ekvilibristiskt nummer med hummande kolibris, kväkande grodor och allehanda djungelljud. Skrattframkallande förstås, men gruppen visade också vilken snillrik musik det är som backar upp denna sekvens. Det var kulmen på en nära nog perfekt julshow. Opretentiöst framförd, men ändå vokalsång på högsta musikaliska nivå.

Edvard Evers klassiker "Jul, jul, strålande jul" blev kvällens sista extranummer. Margareta Jalkéus och Katarina Henryson sjöng melodin enkelt och chosefritt och årets första stänk av julefrid träffande hjärtat.