Klubb din mamma firar sommaravslutning och timingen är maximal. Temperaturen får termometer och blod att koka. Det är svettigt, lättklätt och grönt i Linköping. Och i teorin är artisterna helt rätt. Mikey Maramag har blivit galjonsfigur för chill wave-rörelsen under namnet Blackbird Blackbird och hans brislätta maskinmusik har hyllats av popbloggare runt om i världen. Lägg därtill New York-veteranen Juan Mclean bakom skivspelarna och succén borde vara given. Men i praktiken är det ändå förvånansvärt avslaget bland de relativt få som hittat till Backstage på fredagskvällen.
Blackbird Blackbird bygger ett eget svårbeskrivbart musikuniversum. Det finns melodier och rytmer, men de går för det mesta på tvären. Luras och gömmer sig. Ändå bygger han fina sånger som hämtar näring från så olika källor som shoegaze, Kate Bush, Beach Boys, 80-tals synt och avantgardistisk maskinmusik. Liveupplevelsen Blackbird Blackbird är inte så imponerande. En ensam man bakom en laptop har sina begränsningar. Men hans musik talar för sig själv och det som på skiva ibland kan bli väl abstrakt och diffust får med hjälp av volym och kraft en annan klarhet.
När Juan Mclean sedan lägger sin första housevinyl på skivtallriken borde DJ-wannabes från Linköping hänga i klasar runt DJ-båset, men de lyser med sin frånvaro. Vi som är där får en svettig uppvisning i hur ett tajt DJ-set kan få dansgolv att självsvänga.