Konsert
CCCC
Staffan Mårtensson, klarinett och Jan Adefelt, kontrabas
Vreta klosters kyrka, 19/1
Till söndagskvällens upplevelse bidrog självklart de båda musikerna och den repertoar de valt, men också i mycket hög grad det kyrkorum i vilket de musicerade – inramningen, atmosfären, akustiken.
Programmet var minst sagt varierande: efter en folkvisa följde Ingvar Lidholm och därefter Thelonius Monk. Med en större ensemble hade risken varit större för ett splittrat intryck, men duoformatets begränsningar och frånvaron av ackordinstrument skapade en enhetlighet och ett gott exempel på ”less is more”.
Adefelts kontrabas fyllde många funktioner: klangbotten, pådrivande rytmik, kommentarer och stämmor till Mårtenssons klarinett. Denne fascinerade i sin tur inte i första hand genom vilka toner han spelade, men HUR han spelade dem. I Mårtenssons händer blev klarinetten det optimala soloinstrumentet vars omfång och expressiva möjligheter var enastående.
Och vilken dynamik! Flera av hans sluttoner var så viktlösa att de nätt och jämnt fanns, de landade som löv på marken.
”There will never be another you” rymde såväl lekfullhet som precision och visade hur väl de båda känner varandra. Så befriande att inga förstärkare behövdes, bara ett suveränt musicerande som via kyrkans ljudvärld gick kortaste vägen till lyssnarnas öron och hjärtan.
Mest berörd blev jag av den raka kommunikationen i Sven-David Sandströms innerliga och nästan försynta ”There is a bluer sky…”