Ashoo med band, kören Accentus och barnkören Happy voice och Vox
Domkyrkan 16/11
Det var en sådan kväll då man inte kan låta bli att le från öra till öra. Höstens världsmusikkonsert i domkyrkan i går kväll var också releasekonsert för kyrkans egen vaktmästare och världsmusikproducent Marcelo Raisi, som i höst släppt sin första cd under artistnamnet Ashoo.
Han har med sig ett imponerande stort och tajt 11-mannaband med massor av blås, dragspel, trummor, fiol och gitarr. Dessutom duktiga kören Accentus och barnkören Happy voice.
Och mamma, vad det svänger.
Ashoos mixmusik med influenser från södra Iran (som han en gång flydde från), Portugal, Afrika får, efter en lite trevande inledning, kyrkbänkarna att gunga. Första låten "Mandela" är en höjdare på skivan, men nu blir den mer av en uppvärmning. Publiken är fortfarande är avvaktande när Ashoo bjuder in till handklapp och allsång.
Låt för låt släpper sedan spänningen hos både publik och artister
Budskapet är kärlek och respekt. "Det behöver inte vara mer komplicerat än så", säger Ashoo och höjer två fingrar i luften, ett för kärlek, ett för respekt.
Mest känslosamt blir det när Ashoo berättar om sin döda mamma, som tyckte det var jobbigt att sonen inte läste till ingenjör eller läkare, att han var en man som dansade. Sådant var till och med förbjudet i Södra Iran. "Vi hade en liten konflikt om det", säger Ashoo och fortsätter, "men jag har alltid älskat dans och musik. Mamma, jag önskar att du var här i kväll, jag saknar dig".
Sen följer fina "Bano", tillägnad mamman. Och alla andra mammor.
I sista låten "Siyah" är det bara party, glädje och fullt blås och nu vågar Ashoo också bjuda på lite dans.
Det är en sådan kväll och konsert som bäst sammanfattas med ordet härlig.
Bäst: Stämningen när hela den välfyllda kyrkan sträcker två fingrar i luften, ett för kärlek, ett för respekt.
Sämst: Lite osäkert och med svajiget ljud i början. Det kändes mest charmigt.