Redan i refrängen är urladdningen total.
På spattiga ben och står Wendin längst fram och sjunger lungorna ur sig. Sista gångerna i "Blow him back into my arms", täcker gåshuden hela min kropp.
Stundtals är ljudbilden löjligt rörig, men en av Sveriges starkaste röster, vackra "It aint gonna work" (som han tillägnar Linköpingskille han råkat kalla för ful) och blåssektionen lyckas ändå hålla ihop det. Sen börjar "Its been hurting all the way with you Joanna".
Jag fattar inte hur Moneybrother orkar med en urladdning till. Inte publiken heller för den delen.