Miss Li
Skylten, Linköping, 21/12
Det är många som har dykt upp för att få sig en glimt av den nuförtiden välkända Miss Li.
Förbandet Nina Sofia känns som en perfekt uppvärmning inför vad som ska komma med sin lågmälda pop och väna stämsång. De nöjer sig med fyra låtar och det är en perfekt längd, kanske till och med lite kort då jag gärna hade sett lite till.
Vi hinner dock kallna lite på den timme som går mellan förbandet och Miss Lis framträdande, till och med de mest luttrade i publiken trampar lite otåligt. Men när Linda Carlsson med band kliver upp på scenen och levererar ett skämt med ett skälmskt leende så är allt förlåtet.
Spelningen känns väldigt familjär, scenen är ju praktiskt taget nere på golvet där vi står och bandet är väldigt otvunget och verkar ha riktigt kul. Ibland är det som om de glömmer bort oss och bara jammar.
Miss Li uppmanar oss att dansa och att inte tänka på vad andra tycker. Hon erkänner också glatt sina egna brister som pianist, något som mitt otränade öra inte alls reagerar på. Däremot är det svårt att inte lägga märke till huvudpersonens mäktiga stämma. Hon färdas i tonregistret med lätthet, och när hon tar i ryter det till rejält.
Kontrasten är stor mellan de dramatiska och ibland nästan överdrivet känsloladdade låtarna och det jordnära dalmålet som möter oss i mellansnacket. Det kanske är det som får oss att ta Miss Li till vårt hjärta och följa hennes uppmaning om att dansa till hennes egenhändigt komponerade blandning av jazz, country och blues.
Och de som inte dansade stampade i alla fall med fötterna, det var svårt att motstå.
Pernilla Davidsson