Maestro Möst fick SON på tå

En symfoniorkester borde egentligen alltid spela symfonier. Det var min första tanke när jag hörde Norrköpingsorkestern musicera på torsdagskvällen. Forne chefdirigenten Franz Welser-Möst var på efterlängtat återbesök och efter den inledande informativa intervjun tog han sig an Bruckners fjärde symfoni i en avskalad och homogen tolkning.

Efter att ha hört Wagners opera "Tannhäuser" ändrade Anton Bruckner färdriktning för sitt skapande. Från en viss konservatism blev hans musik nu mera storromantisk med jättelika stegringar och en mer sammansatt harmonik. Och visst kan man även ana hans djupa religiositet i musiken.

Han var över fyrtio år när han skrev sin första symfoni. Det skulle bli nio totalt. Premiärkritiken var ofta ganska tuff. Även i dag finns det olika åsikter om hans musik, en del menar att den är bombastisk medan andra prisar den för den utsökta arkitekturen. Rent historiskt menar man att Bruckner tar över där Beethovens nionde symfoni slutar.

Welser-Möst byggde i Bruckners mäktiga symfoni samman en utmärkt helhet med respekt för traditionen. Speciellt fascinerades jag av de olika skiftningarna i de mycket svaga nyanserna. Stegringarna kändes organiska och de praktfulla avsnitten täta.

Andra satsen blev till en avvaktande och meditativ del med rofyllda avsnitt och långa genomarbetade melodilinjer. I scherzot samsades hornen - stor eloge åt stämman - med trumpeterna i olika jaktsignaler, för att strax brytas av med ett folkligt ländlermotiv.

Finalen blev höjdpunkten. När stråkarna spelade koncentrerat och ytterst dämpat och pukorna manade till stegringar, när träblåset och blecket sen hängde på, ja då förstår man att Bruckners alplandskap har haft betydelser för skapandet.

Franz Welser-Möst dirigerade avskalat och effektivt med en oavbruten omsorg om det dramatiska uttrycket. Utan sentimentalitet. Naturligtvis musicerade hela orkestern som på tå, detta var ju det stora tillfället tillsammans med maestro.

"Dances" ur "Powder Her Face" av Thomas Adès inledde kvällen. Här fanns allt: teatermusik, jazz, schlager, tango, storband - dessutom ett högoktanigt musicerande som det slog gnistor om.