I en gigantisk svart skjorta, med bjällror och miniatyrcymbaler knutna runt halsen, intar Lykke Li scenen tillsammans med sina tre bandmedlemmar. På bara ett par månader har hon gått från okänd Myspace-artist till att bli Sveriges nästa pophopp. Det är en välförtjänt titel.
Första låten på kvällens repertoar, Dance, dance, dance", är en av skivans allra sköraste ögonblick, något som inte märks då 21-åringen på scen fullkomligt utstrålar styrka. Det är lika delar teater och dans som luftig sång, vilket gör ett fint album till en lysande liveupplevelse på Ryds Herrgård - en konsertlokal som hon gissningsvis snart har växt ur.
Först efter att hon ropar Jag har hört bättre än det här" åt det svaga gensvaret övergår publiken från sporadiskt gungande knän till att verkligen släppa loss på dansgolvet. Under konserten hinner energiknippet Lykke Li spela allt från tamburin till handhållen flygel och rösten besitter ett imponerande register. Ännu häftigare blir det när hon plötsligt börjar nynna inledningen till Lou Reed-samplingen Walk on the wild side" och sedan framför A Tribe Called Quests nittiotalslåt Can I kick it". Det råder ingen tveksamhet denna kväll om att svaret på frågan är yes, she can".
Med endast ett album bakom sig varar konserten knappt en timme och efter två extranummer är det dags för Lykke Li att återvända till sin hemstad Stockholm. Kvar lämnar hon en inte så liten bit nyvunnen kärlek och respekt i våra hjärtan.