Love Antell gör stor svensk musik

Foto: Markus Dahlberg / SCANPIX

Konsert2012-12-03 09:14
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Medan du satt hemma i soffan och tittade på trötta covers på TV i lördags kväll, var cirka trettio personer med om någonting stort. Större än så var tyvärr inte Love Antells publik på Skylten. Det var dock mer än vad det särdeles spretiga, men bra, förbandet Ike hade under uppvärmningen.

På sin solodebut ”Gatorna tillhör oss” har Love Antell behållit sitt politiska engagemang och förortsromantik textmässigt, men har musikaliskt gått åt Glasvegas-hållet, och tillfört flera lager med vemod. Så också live, vilket Love med band visar redan i inledande ”Under bron”.

Spelningen domineras naturligt av material från ”Gatorna tillhör oss”. Som tredje nummer kör bandet titelspåret, vilken borde etsas in i den svenska musikhistorien som en av de verkliga klassikerna. Få har lyckats fånga tankar om en förlorad tid så vackert som här. Definitivt ingen efter Broder Daniels ”Shoreline”. Överhuvudtaget är det vemodskänslan som är överhängande under kvällen. När bandet slänger in Florence Valentins ”Spring Ricco” blir det därför nästan lite lättvikigt. Men den har å andra sidan tillräckligt med andra kvalitéer för att ändå ha sin plats här.

Loves röst är något trasig, vilket han under mellansnacket förklarar med intensivt spelande, men en trasig röst är nästan en tillgång när det gäller den här musiken. Det ska inte låta perfekt.

Efter ”Du växer upp” gör bandet ett halvhjärtat försök att gå av scen innan det är dags för extranummer. Det blir ”Upp på sociala, ner på systemet” och ”Pokerkväll i Vårby Gård” innan kvällen är slut. Och jag går ut i novembernatten med en känsla av att det finns hopp för musiken.