I det regniga höstvädret vill man helst krypa upp i soffan under en filt och dricka något varmt. Istället beger jag mig till Backstage för en dos Loosegoats. Det visar sig vara ungefär samma sak.
Ett halvfullt Backstage hälsar upp gruppen på scenen. Frontmannen Christian Kjellvander verkar genuint glad över att vara tillbaka i Linköping och är ovanligt pratsam, publiken verkar tyvärr inte alls med på noterna. Kanske blir de överraskade av hans skämtsamma sida, det brukar vanligtvis vara mumlade tack som gäller. Stämningen förbättras dock ju längre konserten fortsätter, entusiastiska tillrop och glada leenden syns runt omkring mig.
Det varma täcket ordnas av Loosegoats countrytwangiga gitarrer som trots det murriga ljudet skapar en känsla av intimitet i den något kala lokalen. Sångerna går igenom hela spektrumet av känslor, från vemodet i "Stum mountain man" som känns som ett slag i magen till den glädje som kan hittas i "Yucca Mountain", vars enkla textrad "You must believe me, you are beautiful" sätter ett fånigt leende på mina läppar. Musik från gruppens tre senaste skivor blandas sömlöst, country och indierock flyter in i varandra. Kjellvanders stämma är som en stadig punkt i tillvaron, den svävar majestätiskt fram och rinner som honung över tonerna. Jag kan lätt skippa den heta drycken när jag kommer hem, jag har en varm känsla inombords ändå.