med pianisten Sanna Sundstedt och Crusellkvintetten
Spegelsalen, Konsert & kongress
7 mars
Att lyfta fram kvinnliga kompositörer i samband med internationella kvinnodagen är självklart en relevant och bra satsning. Lördagseftermiddagens timslånga konsert gav så goda intryck att jag hoppas att tonsättande kvinnor inte behöver vänta till nästa kvinnodag för att uppmärksammas – och inte heller buntas samman bara för att de är just kvinnor.
I mitt tycke spelade Crusellkvintetten – åh, vad duktiga de är! – det bästa först: en omedelbar, ljus och livsbejakande blåskvintett av Claude Arrieu. Blåsarna hade ett tacksamt jobb, allt de gjorde kännetecknades av balans. De många åhörarna såg verkligen glada ut av det musikantiska uttrycket.
I ”Nocturne” för flöjt och piano av Lili Boulanger fanns en konventionell tonalitet, medan klanger och ackordfärgningar var impressionistiskt genomlysta. Flöjtisten Nina Sognell spelade hur fint som helst, understödd av Sanna Sundstedt vid flygeln.
Den minst sagt rörliga pianostämman dominerade i det till omfånget största verket, Louise Farrencs ”Sextett i c-moll”, vilken således var Sundstedts stora stund i programmet. Musiken i sig var ganska svulstig med tidstypiska (1800-talets mitt) stora anspråk och gester. Den talade inte till mig på samma sätt som de andra styckena men avslöjade givetvis sin upphovskvinnas suveräna handlag med de musikaliska verktygen.
Sämst betyg får flygeln som Sundstedt hade att tillgå, redan efter en kort stund började den tappa stämningen.
Ett särskilt hedersomnämnande går till Sundstedt och hennes förmåga att vindsnabbt bläddra i sina noter. Förutom att hon spelade som en gudinna lyckades hon under loppet av nanosekunder och i ett fartfyllt Avirrvarr av kolsvarta noter vända blad utan att tappa flöde eller tempo. Respekt!