Linköping – en bluesstad

Vad har Linköping att stoltsera med när det kommer till blues? Ja, den frågan är kanske inte helt lätt att svara på, men arrangörerna av Still got the blues hade samlat ihop ett skapligt startfält.

Vilma Flood Hases, som i och för sig är från Dalarna, inledde kvällen med ett set där det framförallt är hennes röst som står i centrum. Med all rätt, den är verkligen kraftfull och något utöver det vanliga. Under låten ”Animal Crackers” får hon visa upp den rejält. Den enda invändningen jag har är att bandet driver över åt jazz-hållet emellanåt.

Cirkus Prütz är något av ett allstar-band när det kommer till lokal blues. De har hållit på tillsammans ett par år och det märks att de börjar bli samspelta. De bjuder på en uppsättning låtar av så spridda artister som Depeche Mode och Rory Gallagher. Den sistnämndes ”Bad Penny” gör bandet riktigt bra, och blir en bra avslutning.

Kvällen bryts därefter av med en filmvisning; Gustav Skogens kortdokumentär om Lisa Lystam ”Stupid enough to try”. Det blir en bra presentation av henne som artist, innan det är dags för Lisa att gå upp på scen. Hon och hennes två medmusiker spelar akustiskt och en enklare och mer nedtonad blues. Lisas röst fungerar fint i sammanhanget, men musikaliskt haltar det något emellanåt. Publiken är dock väldigt nöjd, och sett till hur mycket respons hon fick var det förmodligen hon som dragit dit huvuddelen av besökarna.

Slidin’ Slim avslutar kvällen med ett än mer avskalat framträdande, och känslan av mer ursprunglig blues är påtalig. Större delen av spelningen är det bara han och hans gitarr. Det går inte att förneka hans rutin och kompetens, men efter ett tag blir det något enahanda. Som tur är får han dock sällskap av en pianist, som höjer spelningen igen. Som helhet får Linköping godkänt som bluesstad.