Linköpings stadsfest
22 augusti
Strax före nio faller mörkret och marken är våt av regn. Hösten knackar obönhörligt på dörren, och Linköpings Stadsfest verkar öppna sina portar och släppa den in. Och den som ger röst åt denna årstids ankomst är Ängelholmstjejen och countrydrottningen med egen TV-veranda: Jill Johnson. Själv i glitterjacka och inbäddad i strålkastarnas alla färger, bjuder Jill på en version av sig själv som strävar på i landet mellan rock och country. Kungsträdgården som nyss var fylld av skrikande Saade- och Darin-fans, har bytts till en mognare publik som gärna och stillsamt rör sig till gitarrers klagande toner och countryrockens nasala uttryck.
Under sin långa karriär har Jill rört sig från schlager till det finstämda, från det nakna till det rockiga, men ofta haft minst en strof, en röstbrytning eller ett gitarriff som slagit an countrynerven. Medan repertoarglidningarna ibland gör att man inte riktigt vet vad man har att förvänta sig av Jill, verkar utgångspunkten hela tiden vara vad hon just där och då har lust att sjunga. Och det är ingen dålig premiss. Jill pratar om upplevelser, möten och musiken hon tycker om i sina mellansnack. Som för att förklara varför nästkommande låt ska finnas där och kännas angelägen. Och även om hennes prat andas professionalitet är det i musiken hennes röst får betydelse. Och då spelar det mindre roll om det är en cover som framförs eller något specialskrivet av eller för Jill.
Ikväll inkluderar Jill sånger som har en tydlig countryprägel och de som får det i hennes tolkning. Jill blandar ny musik med äldre, men håller genomgående fast vid just det lite rockigare uttrycket. Och det uttrycket blir en tydlig signal om höst när augustis sista fredag söker sin röst i kylan och mörkret.