KONSERT
I en galakonsert fylld av operett, musikal och filmmusik stack den inledande Fyrverkerimusiken av Händel onekligen ut rejält. Men så fantastiskt bra Blåsarsymfonikerna spelade den, festligt sprakande och disciplinerat!
Sedan var det kantabla melodier av Strauss, Lehár och Offenbach som gällde. Till vardags är min längtan efter operettmusik försumbar, men om det låter så här bra – mums! Hannah Holgersson förförde alla med sin röst och sin sångkonst i skrattarian ur ”Läderlappen”. Operettrepertoaren verkade passa henne väl så bra som alla de andra genrer hon rör sig i. Som dockan i Olympias aria ur ”Hoffmans äventyr” firade hennes kroppsspråk nästan lika stora triumfer som hennes träffsäkra och klockrena sopran.
Med mycket kort varsel hade Oskar Bly fått rycka in, och de sånger ur West Side Story som han framförde tillsammans med Hannah Holgersson var suveräna. Till det bidrog i hög grad ett tryggt beledsagande av orkestern och den följsamma Marie Rosenmirs fingertoppskänsla för sångarnas andning och rubaton.
Sladdade sånär av bananDet höga betyget tjänades huvudsakligen ihop i konsertens första avdelning. Efter paus blev det lamare och tamare, och James Bond-låtarna låg inte optimalt till för någon. Hannah H höll på att sladda av banan i ”For your eyes only”, i övrigt var framförandena oklanderliga men saknade den där magiska Bond-frekvensen.
Konferencieren Tobias Almborgs roll var betydande: med sin behagliga röst, sin tajming och till synes tafatta framtoning åstadkom han skratt och trivsel och mjukade upp den form som annars lätt blir en understimulerande nummerrevy.