Körkväll som blev snudd på enastående

Konsert2005-05-24 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚konsert

Da Capo möter Viba Femba

Dirigent: Gunilla Frödén

Ryttargårdskyrkan, Linköping 22/5

För var gång jag lyssnar till damkören Da Capo tycker jag att denhar tagit ett litet men distinkt steg framåt. Da Capo har en jämn, finklang och en härlig stilbredd. Den sjunger lika gärna klassiskavårsånger som David Wikanders "Kung Liljekonvalje" som ett medley påStevie Wonders 60-talshits. Kören testade en frejdig jojk och gjorde enalldeles underbar tolkning av Barbro Hörbergs visa "Med ögon känsligaför grönt", där vartenda ord av texten gick fram.

Gästerna i Viba Femba förenar humor med stor musikalitet. Det varinte första gången vokalgruppen uppträdde i Linköping, men det varpremiär för nya bassångaren Johan Jern -- "träsktrollet från Karlskoga"som gruppen själv kallade honom. En fantastisk bekantskap med ettenormt register och de andra medlemmarna missade inte tillfället attskoja med sin avundsjuka för att deras egna röster inte kunde nå likadjupt.

Roligt, skickligt och bekant

Det är så Viba Femba arbetar, sångarna driver med sig själva och medmansrollen. Även Viba Femba hoppade mellan genrerna, ena stundenförsvenskades Princes paradnummer "Kiss", sen hyllades det medelmåttigavia Wille Crafoords "Allround". Tage Danielsson kom visst också med påett hörn, liksom Ulf Lundell.

Mest njöt jag av "Jag är man", en fri tolkning av Leonard Cohensmachonummer "I’m your man", som Gunnar Axelsson Fisk gjorde mestamöjliga av.

Studentikost, avspänt, skickligt, infallsrikt -- och roligt. Mensamtidigt också lite förutsägbart, särskilt för den som hört gruppentidigare.

Möten på slak lina

Tillsammans med Da Capo framfördes Carl Michael Bellmans Epistel nr72, "Glimmande nymf" i ett oklanderligt arrangemang. Ändå kändestolkningen sval, Bellmans mustiga text försvann i allt det vackra.

Bättre lät "skogsljudsimitationerna" som kryddade folkvisan "Limu,Limu, Lima". Riktig sångglädje fick körerna till i slutklämmen i PughRogefeldts proggdänga "Om vi alla tar i". Mötet som konsertrubrikenutlovade uppstod när båda körerna släppte loss och vågade sig ut påslak lina. Mer av den varan och konserten hade lyft från "mycket bra"till "enastående".