Avskedskonsert för Hans Lundgren.
Linköpings Studentsångare, Östgöta Kammarkör, Akademiska damkören Linnea, Linköpings Akademiska Orkester. Sanna Sundstedt, piano. Dirigent, Hans Lundgren.
19 maj
Med sitt mycket blandade program men med tydlig tyngdpunkt i den romantiska traditionen, framstod lördagens konsert i Crusellhallen som något av en manifestation över körkulturen och konstmusiken i Linköping.
Med fokus då förstås på det musikliv som utvecklats runt Linköpings universitet sedan slutet av 1980-talet. Där har ju Hans Lundgren varit den drivande kraften, och det är säkert många som undrar hur det ska bli där nu när han går i pension.
Körerna som han varit med om att starta och leda, medverkade alla. Var och en för sig men även alla tillsammans i en imponerande sångarsamling på mer än 100 personer.
Konsertens mest udda inslag var inledningen när damkören Linnea under sin dirigent (och trumslagare) Merete Ellegaard, framförde bulgarisk musik. En komposition på traditionell grund med ojämn taktart och avancerad flerstämmighet.
En svensk text av Lars Huldén hade satts till detta. Det blev ett något märkligt möte där sången kändes lite osäkert nervös. Men det var en djärv och upplivande start.
Hans Lundgren fick även äran att medverka med ett eget stycke. Linnea tolkade hans musik till text av Tove Ditlevsen: ”Bara för dig”. Det här var lyrisk och vacker musik. Enkelt och innerligt. Det passade fint med unga, ljusa röster.
Studentsångarna gjorde förstås en entré av det skämtsamma slaget. Parodi på fransk kultur var temat med anslutning till en svängig sång av Saint-Saëns. Denna framfördes med bra energi och distinkt rytmik. Det var en Saltarelle som man nog kunde ha dansat till.
Flera svenska körklassiker hördes i konsertprogrammet, som ”Kung Liljekonvalje” av Wikander och ”Vårnatt” av Stenhammar. Tolkningarna fungerade väl, röstklangen var väl balanserad i den goda Crusellakustiken. Såväl i manskör som i blandad form. Kanske hade man kunnat dra eller tänja på känslan något, stämningen var inte så laddad.
Östgöta Kammarkör stod för de mest konstfulla inslagen med samtida harmonik i Knut Nystedts ”Peace I leave…”, och de lite mer jazzbetonade harmonierna i Nils Lindbergs tonsättning av Shakespeares ”Shall I compare…”.
Andra halvan av programmet hade större tyngd. Då stod orkestern i fokus. Där kom dagens musikaliska höjdpunkter med inledningen till Brahms ”Deutsches Requiem” och Vaughan Williams ”Serenade to music”.
Båda dessa förmedlade en känsla av hängivenhet; djup skönhet med vemod och eftertanke. Kör och orkester balanserade fint i Brahms storslagna stycke. Williams serenad var en passande avslutning med sinn sannskyldiga hyllning till musiken, med Shakespeares ord återigen, som kronan på verket.