Klanger som röster och bilder

Fredagen var en klangernas kväll i Crusellhallen.

Orkesterverken speglade många olika aspekter på klangfärg och tonmålning.

Kvällens gästdirigent förstärkte färgerna med engagerade tolkningar. De skapade nerv och dramatik genom hela programmet.

Steven Stuckys "Radical Light" var visserligen till stora delar en tung och nästan stillastående musik.

Orkestern var en stor ljudkoloss som svävade långsamt fram. Men här fanns också vändningar och kontraster, med rörliga avsnitt av stigandetonfigurer. Och när en ljus, skimrande harpton bröt in som slutet på en tung och mörk sekvens, var det mycket effektfullt och suggestivt.

Här fanns kopplingar till Sibelius stora, symfoniska byggen; som stora färgsjok. Men innan vi kom dit var det Britta Byströms "Förvillelser" som vände musikens sidor in mot andra motiv och berättelser.

Det här verket för en mindre orkester, bars av en ganska enkel och transparent struktur. Solotrumpeten låg långt fram som en mjukt pladdrande röst. Kanske som en gestalt eller tonbild av tankar irrande hit och dit.

Som fond till detta kom och gick en växlande massa av orkesterns alla röster. Fint och återhållet nyttjade och med tydliga, återkommande linjer. Det var som mängdens eller stadens röster; ömsom hetsande, ömsom viskande och i bland bara otydliga skuggor eller fragment.

Trots ett ganska tonalt tonspråk var det svårt att urskilja melodier. Musiken byggde mycket på form och struktur.

Gester av toner antydde skepnader och rörelser. Man var ständigt på väg, men den ensamma trum-peten dröjde kvar, ville flanera i sin egen värld.

På ett annat sätt målerisk, upplevde jag denna kväll Jean Sibelius femte symfoni. Här var det stora, böljande färgfält, framskapade med yviga gester som grova penseldrag.

Joana Carneiro var inte så mån om de små detaljerna och exaktheten.

Här fanns det en del brister i spelet. Men i gengäld arbetade hon hårt med att få fram ett uttryck ur musiken. Det blev något av ett varmt, sydländskt temperament i vissa avsnitt. Rytmiska avsnitt blev distinkt dansanta och de dynamiska nyanserna var mycketvarierade. Det var stundtals gripande och mycket vackert.