Det kan mycket väl vara så att utanför Södermalm så är det i Norrköping som Magnus Carlson är som allra störst. För att som soloartist sälja ut Flygeln, när det är tredje gången han spelar här på åtta månader torde tyda på något i den riktningen åtminstone.
Magnus Carlsson är ute på en miniturné med fem spelningar på fyra dagar. Med sig har han Gunnar Frick på gitarr och piano. Det är med andra ord en betydligt mer avskalad inramning än den sedvanliga när Magnus Carlsson är ute med sitt band Weeping Willows.
Utöver Weeping Willows-numren är spelningen en enda lång kärleksförklaring från Magnus Carlson till hans favoritartister. Något som också blir tydligt i mellansnacket när han berättar om sin relation till låtarna.
Den dramatiska musikaliska inramningen är en av grundstenarna i Weeping Willows musik. Men det finns en stor poäng i att de framförs så här också – Magnus Carlsons röst har alltid varit en attraktion i sig, men här blir det verkligen än tydligare hur starkt den bär känslorna i låtarna. I "Stairs" är det omöjligt att hålla tillbaka rysningarna.
Inte helt oväntat är urvalet låtar som framförs av riktigt hög klass. Det blir allt från Jill Johnson till Depeche Mode. Via Nick Cave. Den finstämda versionen av Freddie Wadlings "Walk" är tillsammans med Weeping Willlows "So It's Over" de emotionella höjdpunkterna.
Magnus Carlson ger sitt allt under de cirka 2,5 timmarna (plus paus) spelningen varar. Publiken tackar med stort jubel och applåder spelningen igenom. Kärleksaffären mellan Norrköping och Magnus Carlson får gärna fortsätta i många år till.