Kulturakademin i Motala
22 februari.
Inför ett nästan fullsatt Kulturakademin i Motala kommer hon in, klädd i blå sammet, och intonerar några lika blå toner på munspelet. Passar perfekt till Kulturakademins kristallkronor och röda belysning.
Louise Hoffsten är tryggt tillbaka på östgötajord, som hon själv säger efter första numret, ”Don’t get around much anymore”. Och det sitter perfekt, som en länge buren keps från Lantmännen. Kanske är trycket i rösten inte riktigt som det var förr, men det kompenserar Louise mer än väl med innerlig känsla och exakt frasering i låtarna.
Och lika mycket som det är Louise Hoffstens kväll (eller eftermiddag; konserten började klockan 16) är det musikernas, Clas Crona Trios.
Trion, som egentligen är en kvartett för tillfället, är gudabenådade musiker av den där sorten som har tung rutin att falla tillbaka på men som aldrig låter som om de har ännu en dag på jobbet. Det råder spelglädje och virtuositet och summan blir tätt gung i blues-, rock- och jazzlåtarna och lyrisk innerlighet i de nedtonade numren. Den oerhört flitige jazzarbetaren och pianisten Clas Crona har med sig Johan Löfcrantz på trummor, den fenomenale gitarristen Erik Söderlind och basisten Anders Johnsson.
Och Louise, hon har publikkontakten, hon har den skimrande rösten, hon har bluesen i munspelet och hon kan få en att bli fuktig i ögonvrårna när hon sjunger pappa Gunnar Hoffstens världshit ”I confess” i den svenska versionen ”Utan dig”. En av kvällens tätaste stunder.
”Jag saknar honom”, säger Louise om Gunnar. ”Jag brukar tänka att han finns kvar. På andra sidan Vättern”.
Louise hyllar en annan bortgången gigant, Elvis (som skulle blivit 80 i år) med sina tolkningar av ”I’m so glad you’re mine”, ”Mess of blues” och en långsam, bluesigt tung variant av ”Heartbreak Hotel”.
Och naturligtvis blir det klassikern ”The seduction of sweet Louise” och den låten som hon spelade med pappa Gunnar i ”Café Norrköping” för länge sedan, ”After you’ve gone”.
Efter paus blev det verkligen musikernas kväll. En suverän ”Stardust” med duospel av Clas Crona och Erik Söderlind blev en annan av många höjdpunkter, liksom Crona-kompositionen ”Hommage à Bach”. Elegant!
Jan Johanssons ”Visa från Rättvik” som övergår i en andlös ”Kristallen den fina” visade Louise Hoffstens förmåga att, likt Monica Z, framkalla folkmusikaliska skogsdofter genom perfekt tajmning.
En överraskning var Povel Ramel-kompositionen ”Alla säger att jag ser så ledsen ut”, som Brita Borg sjöng för säkert mer än 60 år sedan.
Och extranummer blev det ju: ”Only dead fish follow the stream”.
Ett högst levande gäng musiker i toppform som simmade åt rätt håll hela kvällen.