Förr eller senare tycks det oundvikligt att alla större artister ska ge sig på att spela med en symfoniorkester. Det är som att de ofrånkomligen dras dit och antingen spelar in en skiva eller ger sig ut på turné med dem. I Lalehs fall blev det den senare varianten, och under hösten tar hon sig runt Sverige med sinfoniettan Modern Fantaszies. På fredagskvällen nådde turnén Linköping och Saab Arena.
Vid en första anblick står det inte riktigt helt klart hur Lalehs musik ska klara sig med den här inramningen. Och det ska visa sig att det varierar en del under kvällen. Framförallt är inledningen alldeles för ojämn. Efter en något slarvig "Aldrig bli som förr", som också plågas av ett katastrofalt dåligt ljud, kommer en svepande "Welcome to the show" som blir fantastiskt fin ihop med orkestern. Plus att ljudet med ens blir riktigt bra.
Därpå blir det upptempo igen med "Work". Bara för att dras ned igen med en vacker "Live Tomorrow". Följd av en släpande tung och bra version av "Move on". Det finns absolut ingen röd tråd i någonting. Men eftersom det är Laleh vi pratar om är det också rätt meningslöst att leta efter någon sådan. Hon har genom hela sitt artistskap varit konsekvent i att aldrig gör något likriktat eller enkelt. Så har hon också alltid varit betydligt mer intressant än de flesta av hennes kollegor.
En tredjedel in i konserten är det slut på de allra tväraste kasten, utan att det för den sakens skull blir tråkigt på något sätt. Laleh får blomma ut åt alla håll över scenen, och hon känns verkligen hemma i precis allting som pågår. Orkestern utnyttjas bra och tillför nya dimensioner till många låtar. Och minst lika bra är att den vilas helt när den bara skulle bli malplacerad, som i "Bark less, wag more". Där får istället det "vanliga" bandet glänsa.
Med sittande publik finns alltid risken att det blir stelt. Och mycket riktigt tar det ett bra tag innan Lalehs publik kommer igång. Men det blir långsamt bättre och från det att barnkören kommer in till "Goliat", så får Laleh tillbaka åtminstone en del av den energi hon själv strålar ut från scen. I "Vårens första dag" ställer sig till och med alla upp, och avslutningen får sedan en värdig inramning.
Laleh hinner med i stort sett alla sina största låtar konserten. Allra sist kommer "Bara få va mig själv", som är en given och fullkomligt perfekt avslutning. Låten är en fullständig explosion av energi som också sammanfattar Laleh bra - det finns verkligen ingen annan artist som henne någonstans idag.