De senaste gångerna jag sett Anders ”Moneybrorsan” Wendin live har det varit i avskalat akustiskt format. Spelningarna har varit väldigt bra, men jag har även sett han uppbackad av band, så jag vet hur bra det kan vara med full sättning.
Inledande ”I´m Not Ready For It, Jo” ger mig rätt med ens. Det saknas farthinder och tyglar på scenen. ”6 am” sprider så mycket soul så det rinner över och ut längs stadens gator.
Exakt där i ligger den hemliga ingrediensen, soul, Wendin med sin åtta fantastiska musiker skapar en urstark själ på scenen. Oavsett om det är i lugna stycken som i vackra ”Anita” eller ”Bröllopssång till Lili” så är den där. Själen.
Musikerna ja. Åtta till antalet. Jag kan slå vad om, att om du drog upp E-street Band, The Heartbreakers och Augustifamiljen så skulle de inte med tusentals timmar i replokalen kunna återskapa den otroliga energin, den galna frenesin som exploderar ut från scenen under slagserien
”Blow Him Back Into My Arms” - ”Dom Vet Ingenting Om Oss” - They´re Building Walls Around us”. Aldrig. Jag vet inte vad man ska göra. Skrika? Dansa? Jag står med hakan i golvet och hjärtat utanpå skjortan och bara njuter. Att ens försöka plocka ut en höjdpunkt är omöjligt.
Det var två timmar fullsmockade med huvudroller
Det här var en kväll jag sent kommer att glömma. Jag har varit på otaliga konserter i De Geer-hallen. Från och med nu kommer den att för alltid vara förknippad med den här aftonen.